1

Intervju med Aki & Dajanko från Hiphop-kollektivet Labyrint

 

– Gå högst upp och ring på, det står Muhammed på dörren, säger Aki i telefonen.
Jag ska träffa medlemmarna i den Uppsala-baserade HipHop-gruppen Labyrint kända för låtar som bl.a. Vår Betong, Ortens Favoriter och Broder del 2, vilken större delen av Reggae-sverige medverkar i.

Jag kommer upp på översta våningen och ringer på dörren, ingen ton så jag knackar ett par hårda knackningar. Efter en tio sekunder öppnas dörren och en vägg av söt gräsdoft slår mig i ansiktet.

En ung kille i 25-30 års åldern står på andra sidan. 
– Skinny, säger killen.
– Andreas, tjena, säger jag och räcker fram handen.
Väl inne i lägenheten dunkar fet HipHop och jag välkomnas av en omkringrusande Dajanko, en av bandmedlemmarna. Inne i vardagsrummet framför en laptop sitter en annan, Aki.
– Vi kollar in videon från Redline-kryssningen, säger Aki och tar laptopen i famnen och går mot köket.
– Jacco kunde inte komma, säger han.

Tillsammans utgör Jacco, Aki, Dajanko och DJn Sai, som heller inte kunde komma, gruppen Labyrint.
Vi sätter oss tillslut vid köksbordet som är fullproppat med rullpapper, läskburkar och gräs och alla tre börjar förbereda en varsin joint. Aki sträcker sig efter en tändare på andra sidan bordet och stöter i samma stund till Dajankos meck så att en del gräs ramlar ut över bordet. Dajanko blir lite sur och det uppkommer en liten komisk dispyt mellan de båda. Under tiden har Skinny tagit fram godispåsar som han har slängt på bordet.

I januari i år vann Labyrint P3 Guldgalans pris för bästa Hiphop/Soul.
– Det var nice, det var ju folket som rösta fram oss. Det känns som vi är Ortens Favoriter, säger Dajanko lite cheesy.

Killarna har känt varandra sedan barnsben och har på många sätt alltid hållit på med musik, på olika håll och kanter.
– Under 2004/2005 gjorde vi några låtar tillsammans och några var för sig. Samtidigt spelade vi och hade shower tillsammans, med våra egna låtar. 

Tillslut bestämde vi oss i alla fall för att spela in mixtapes tillsammans och sen dess har det bara flytit på, säger Dajanko.

Går det att tjäna några pengar på streaming som artist?

– Vi har inte fått någon check på streamingen än men det kommer och skivbolagen säger att det går tillbaka, att man ska kunna tjäna pengar som förr. Men just nu lever vi på spelningar, säger Aki och tänder sin joint.

Vad jobbade ni med innan ni tjänade pengar på musiken?

– Allt möjligt, alltifrån svartjobb till vitjobb, fiffel. Mitt senaste jobb var inom hemtjänsten, säger Aki.
– Mitt med, säger Dajanko. Eller ja, personlig assistent.

DajankoFör lite över ett år sedan utsattes Labyrint för ganska mycket påtryckningar från polisen, detta eftersom de ansåg att gruppns texter var för drogromantiserande och det ledde till att flera ungdomsgårdar ställde in bokade spelningar av bandet.
– Jag förstår dom, jag förstår att dom är trötta, säger Dajanko.
– Jag tycker det är synd, jag tror inte det var på grund av weedet i första hand, utan att polisen är rädda för vårt budskap och då fick ungdomarna inte se oss spela och det är tråkigt. 
Det leder bara till att ungdomarna stödjer oss mer och det får liksom motsatt effekt, säger Aki.

Skinny, som sitter bredvid mig erbjuder mig sin joint och jag tar ett par bloss.

Ser ni er som förebilder för unga?

– Nej, säger de båda i kör. Absolut inte.
– Om dom har mig som förebild för att jag är rappare så tycker jag att det är skitfett, men egentligen lever vi i en sorglig tid om folk ska se artister som förebilder. Det måste ju finnas andra att se upp till, säger Aki poetiskt. 
Om det är någon som inte röker weed och börjar röka för att vi gör det så är det helt fucked up, fortsätter han.
– Men förebild kan ju också betyda att folk har oss som förebilder för att vi lyckats med någonting, tillägger Dajanko och Aki håller med.

Labyrint har gjort ett namn av sig själva genom att rappa om droger, förorten och inte minst maktmissbruk.
– När man var liten så hände det att kompisar man kände, när de var lite väl kaxiga så tog polisen dem, slog dem och körde iväg dem in i skogen så fick de gå hem. Såna där små fulgrejer du vet, säger Aki förvånansvärt lättsamt.
– Jag har fått stryck två gånger av aina, säger Dajanko.
– Nu när man är äldre tycker man det är mer fucked up för nu inser man att, jag menar, vi var typ tretton, vi var barn, dom tar barn och slår, säger Aki, den här gången mer allvarligt.

AkiGLG (gatulangningsgruppen) i Uppsala håller på mycket med sånt här och tror att dom står över lagen. Ibland om dom hittar dig med en bud säger dom att vi kan glömma den här om du berättar det här eller det här. 
Sådant har dom ju inte rätt att göra, det är inte Hollywood det här, det är Sverige. 

Dom skrämmer folk, som ett gäng, förstår du, som ett fucking kriminellt gäng. Dom gör så att folk blir rädda för att gå ut, förklarar Aki utförligt.
– Dom ljuger och försöker få dig att tro att någon har sagt något, och sånt kan folk bli skjutna för. Dom är väl medvetna om vad dom gör, säger Dajanko. 
Och dom stödjer sig på narkotikalagstiftningen (ringa) för att göra allt möjligt. Hittar dom lite rizzlapapper kan dom gå in i ditt hus och hittar dom inget så “fuck it” liksom. Dom kan fucka up ditt liv på grund av ingenting, fortsätter han.

Aki pillar lite med en video ifrån kryssningen och en joint ges till mig igen. Vi sitter tysta och dricker lite läsk och käkar lite godis samtidigt som grabbarna skrattar åt något roligt i videon.
Dajanko börjar mecka sig en ny joint.

 Ni är väldigt öppna med att ni röker, har ni aldrig torskat, frågar jag blåögt.

– Jo, säger de båda.
– Jag har suttit inne för cannabis, två gånger, säger Aki. Innehav.
– Vi alla har torskat för weed, massa gånger, MASSA GÅNGER, betonar Dajanko. Jag kan inte räkna längre.
Det är kanske därför vi är så öppna med det, för vi har trötta för att få skit för det, håller de båda med om.

Hur mycket har gräset betytt för musiken rent kreativt?

– Jag tror det har betytt ganska mycket, samtidigt inte. Det är inte så att vi måste röka för att bli kreativa. Man ska akta sig för att tro att någon sorts drog hjälper dig att bli kreativ. Det kanske kan hjälpa dig att hitta en kreativitet hos dig själv som du kanske inte visste att du hade, säger Aki.

Labyrint har själva varit med och skapa ett projekt kallat Normaliseringskampanjen, ett initiativ på nätverket Instagram där vem som helst får lägga upp bilder på sig själv rökandes cannabis, allt för att få cannabis mer normalt och öppet (läs mer på sid 13). 
Dom har med andra ord inbitna och starkt politiska åsikter i frågan om cannabis.

 

Fler och fler länder liberaliserar just nu cannabis, i USA har två delstater helt legaliserat användningen, hur tror ni det kommer gå i Sverige?

– Folk kommer fucka ur, bara skita i det, det kommer nog bli som Holland, tror Dajanko. 
Jag har tröttnat, jag skiter i. Jag tänker inte betala mina böter. När dom haffar mig så garvar jag bara. Haffar dom dig ska man vara trevlig, avväpna dom. Stoppa en blomma i deras pipa liksom, fortsätter han.

Ska det legaliseras helt och hållet?

– Ja, alla borde få odla sin egen weed i alla fall, börja med det, tycker Aki.
– Att man borde få ha det i blodet och urinen det tycker jag är självklart, sen att du inte få ha på dig gräs, eller röka offentligt, det kan jag leva med. Så länge jag får sitta hemma och röka mitt gräs är jag nöjd. Det handlar inte om avkriminalisering, det handlar om tolererans, säger Dajanko. Som ett första steg i alla fall, tillägger han.

Men precis som med en alkoholmätare när du kör bil så måste man ha ett system där du inte får köra bil om du har rökt, tycker dom båda.

Aki & Dajanko i Labyrint cannabis

 

I slutet av förra året åkte Labyrint, tillsammans med reggae-artisten General Knas på en turné runt hela landet döpt “ Ocensurerat”.
– Turnén var kul. Generalen är väldigt bra för normaliseringen. Han röker dock inte lika mycket som oss, skojar Dajanko.
– Jo, han röker, han röker, försäkrar Aki. 
Det är ingen tävling om vem som röker mest.

Men Labyrint håller inte bara till i Sverige. På turnén ” Ocensurerat” var de även i Danska Christiania och spelade.
– Christiania är skitfint, en av dom finaste platserna i Skandinavien, säger Aki. 
Det är så mycket mer än bara Pusher Street.

En av låtarna på deras nya EP, “Skanka Sönder Oss” var de dessutom nere i Amsterdam och spelade in.
– Amsterdam är bäst. Jag ska ner dit om en vecka, säger Aki.
– Vi åker så ofta vi kan, säger de båda.

Hur ser framtidsplanerna ut?

– Just nu och fram till sommaren har vi mycket spelningar, sen håller vi på med nya skivan, det vi lyssnar på nu är nya låtar vi jobbar på, säger Aki och käkar lite munchies.

Nya skivan kommer ut i Juni, singel i April.
– Sen när skivan släppts så är Aki nästan klar med sin soloplatta och då börjar jag och Jacco stenhårt på våra egna skivor, säger Dajanko.

Så alla kör solo?

– Ja, men vi fortsätter och turnera tillsammans och vi kommer släppa fler Labyrintskivor, säger Aki.

Större delen av all munchies är uppäten och tröttheten hänger i luften.

– På spelningar är det väldigt många som erbjuder oss röka och det uppskattar vi jättemycket, säger Aki. Det skulle vara enormt snällt om svenska högklassodlare tog kontakt med oss. Det vi får tag på är sällan av speciellt hög kvalitet, så en proffsig odlare skulle få en plats i våra hjärtan, säger Aki första allvarligt men brister sedan ut i skratt.
Inte för att det han sa var oseriöst, utan kanske för att ordvalet lät en aning mjäkigt.
– Hade jag varit mindre offentlig med mitt röka så skulle jag odla själv, säger Dajanko som avslut på intervjun.

Efter något bloss för mycket och lite pinsamma kameraproblem packar jag ihop, tackar för mig och ger mig ut i den kyliga vinternatten.

Innan jag klivit in i porten tidigt på kvällen visste jag inte vad jag skulle förvänta mig. Men grabbarna har, kanske efter mycket egna erfarenheter, men också uppenbart pålästa, väldigt bestämda åsikter i cannabisdebatten.

Dom, tillsammans med ett stort antal normaliserare, på Instagram och i övriga samhället, kan mycket väl vara de som i slutändan förändrar cannabisklimatet. 
För det kanske är som det sägs, det kanske inte är legalisering eller ens avkriminalisering som är den stora frågan för tillfället, det kanske är tolerans och acceptans.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hoppas du gillade artikeln!

Cannabis.se kommer alltid att vara öppen och gratis för läsarna, men idag har många annonsblockerare och arbetet med hemsidan tar mycket tid. Snälla hjälp oss genom att handla produkter från våra annonsörer.