Absolutismens grepp om Sverige

Signal- eller symbolpolitiken är knarkkrigarnas ideologiska spjutspets. Denna politik är i själva verket en dålig, moraliserande och rent ut sagt samhällsdestruktiv tanke om att avskräcka (framförallt unga) från att prova narkotika. Den senaste striden i Sverige har pågått sedan polisläkaren och dogmatikern Nils Bejerot i slutet på 60-talet bestämde sig för att göra landet fritt från narkotika. Hans anhängare; narkotikapoliser, nykterister och knarkkrigare, har sedan dess bedrivit en nitisk och rabiat kamp mot droger. Detta har i praktiken lett till stigmatisering av konsumenter/brukare- och personangrepp på dem som kritiserat den rådande narkotikapolitiken.

Svensk narkotikapolitik är omänsklig! Den försvaras med argument om solidaritet och att den lagstiftning vi påtvingas är för individens bästa.
Men eftersom Sverige aldrig kommer bli fritt från narkotika eller troligen inte ens välsignas med signifikanta nedgångar i konsumtionen, så pratar vi alltså om ett resursslöseri av astronomiska mått.
Det lönar sig helt enkelt för politiker att bekämpa droger. Men det är sällan eller aldrig lönsamt ur ett samhällsperspektiv. Kontigt nog så har det inte gjorts några större politiska utredningar eller utvärderingar under flera decennier. För kampen mot droger behöver ju inte ifrågasättas.

Det rustas just nu för upptrappning i den eviga kampen. Under året har vi fått läsa om duktiga politiker som spenderar vad som kanske verkar vara jättemånga miljoner. Det startas käcka projekt som t ex teater för föräldrar, propaganda- pengar slösas hellre på andra än dem i den egentliga målgruppen. Dessvärre baseras dessa ekonomiska satsningar också alldeles för ofta på amatörmässigt framtagen information. Inte sällan handlar det om snutar, som skjuter sin verklighetsuppfattning från höften. I bästa fall socionomer som ännu inte förlorat hoppet om en lyckosam utgång. Men hur är det egentligen med det vetenskapliga stödet för den nitiska propagandan mot narkotika?

Det var så sent som i somras då den politiska visionen; ett narkotikafritt samhälle, fick nytt liv till 2015. Därför är det inte häpnadsväckande när regeringens utredare, Christina Gynnå Oguz, i den nyligen färdigställda utredningen misstänkliggör intressegrupper som ifrågasätter det globala fiaskot ”war on drugs”. Detta trots att den seriösa kritiken av nolltolerans allt som oftast är förankrad i ekonomiska kalkyler, vetenskapliga studier och bred politisk erfarenhet.

Knarkkrigarna i Sverige, de vars skräckpropaganda ska spridas över världen, behandlas däremot milt av utredaren. De måste bli bättre på kommunikation! 😉
Slutsatsen av utredningen är ungefär att vi bör återgå till de mörka åren efter Nixon på sjuttiotalet och Bush senior på åttiotalet, då när Sveriges enade fundamentalister mot knark fick härja helt fritt.

För det är just precis vad världen behöver, svensk absolutism!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen