Onsdagen den 11 mars startar FN-konferensen för Commission on Narcotic Drugs i Wien, Österrike. Denna konferens är den 52:a i ordningen och två mycket viktiga ärenden ska avhandlas. Hur har kampen mot narkotika gått de senaste tio åren och hur ska narkotikapolitiken formas det kommande decenniet.
Det är alltså under dessa möten som den globala narkotikapolitiken formas och ratificeras av medlemsländerna. Det var 1998 som man i FN:s generalförsamling bestämde att medlemsländerna skulle verka för ett narkotikafritt samhälle och eliminera eller kraftigt minska produktionen av opium, kokain och cannabis.
Från Europeiska kommissionen kom det idag en rapport med rubriken The world drugs problem, ten years on. Rapporten är en bra indikator på att kriget mot narkotika är ett fatalt misslyckande. Några intressanta fakta ur rapporten:
- Enligt rapporten finns det INTE några bevis för att det globala problemet med narkotika har minskat.
- Globalt så har priser på narkotika ej förändrats nämnvärt förutom i väst där priserna gått ner.
- Globalt så har antalet heroinister och kokainkonsumenter ökat. Cannabisrökning har minskat.
- Många länder har förändrat sin narkotikapolitik. Skadereduktion och fokus på vård vinner mark (till förmån för den i Sverige så populära politiken med förbud och straff).
- I Sverige registrerades 11490 narkotikabrott 1998 vilket ökade till 18844 år 2005.
(Sveriges rättsväsende felprioriterar å det grövsta i strategin för narkotikabekämpning. Istället för att gripa de riktiga brottslingarna som producerar och säljer handlade 86,1 % av registrerade narkotikabrotten år 2005 om personligt innehav eller bruk.) - Prohibition eller förbudspolitik orsakar påtagliga negativa sidoeffekter. Krafttag mot producentländer leder till att narkotikaproduktion istället ploppar upp i andra länder. När narkomaner i avsaknad av rena sprutor delar utrustning så sprids sjukdomar. Sprututbyten hjälper mot detta.
Kriget mot narkotika är en flopp och frågan är nu hur världens narkotikapolitik bör se ut fram tills 2019. Sverige är FN:s gullunge när det handlar om att försvara en hård narkotikapolitik. United Nations Office on Drugs and Crime (UNODC) har flera gånger pekat på Sverige och vår framgång när det gäller att skrämma bort unga från knarket. I en rapport från UNODC (2007) så hyllas Sverige men där går även att läsa om tecken på att vår politik är bra på att förhindra bruk men inte missbruk.
I en rapport från WHO (2008) så behandlas frågan om repressiv narkotikapolitik med förbud fungerar bättre än mer liberala metoder. I rapporten kom man fram till att hårda metoder inte automatiskt innebär bättre resultat när det gäller problematiskt drogbruk.
Holland med sin liberala narkotikapolitik har en förhållandevis låg andel problematiska narkotikakonsumenter. USA och England vars politik mer liknar Sverige har stora problem med droger och missbruk. Det är alltså inte någon vetenskaplig självklarhet att vår narkotikapolitik är den rätta och bäst fungerande.
Dekriminalisering och legalisering är inte att släppa droger fria. Tvärtom är det att ta kontroll över den lukrativa drogekonomin som idag kontrolleras av maffian.
Länkar:
Economist.com: A toker’s guide / How to stop the drug wars
Commission report: World Drugs Problem, ten years on.
Cannabis.se relaterade nyheter: Ordförande för UNODC vägrar lyssna, Sverige fritt från droger, inte
Maria Larsson laddar inför knarkmötet (Patetisk propaganda med patetisk rubrik)
