I andra länder, där narkotikadebatten är mer verklighetsförankrad, så är det kanske slagkraftigaste argumentet mot knarkkriget de enorma vinster maffian gör och det drogrelaterade våldet. Det är ett faktum att vinster från narkotikahandel idag utgör en ansenlig del av den globala ekonomin!
Men här i det ”narkotikafria” landet där nykterism och absolutism gått överstyr, så är denna koppling irrelevant. För vi kan minsann inte ge upp !!
Resonemanget (läs förnekelsen) går ofta ut på att maffian kanske t o m vill legalisera narkotika för att ta över den lagliga marknaden. Eller att skurkarna bara skulle gå över till att sälja rosa enhörningar med mycket god profit om vi fick en reglerad marknad för de vanligast förekommande illegala drogerna.
Det verkar inte spela någon som helst roll att avrättningar inom den undre världen blivit vanligt förekommande eller att den största gruppen fängslade i Sverige är det just p g a narkotikabrott.
Så när expertpoliser skriver om att gängkriminalitet är här för att stanna utan att ens beröra ämnet narkotika, visar det ganska tydligt att denna logiska koppling förbises p g a ideologiska dogmer.
Polisen har en stor del i detta. Dels för att deras viktiga roll i antipropagandan gör dem till en politisk polis, dels därför att media är alldeles för försiktiga i sin granskning av polismyndigheterna. Visst har DN på senare tid belyst organisatoriska och strukturella problem ganska bra men journalister behöver ändå skriva ”rätt” för att inte mista kontakter inom polisen.
Men det räcker inte med förljugenhet och oetiska metoder. Vår narkotikapolitik, som i praktiken skyfflar in pengar på knarkbaronernas bankkonton, leder till korruption och lagbrott inom poliskåren. Statistik friseras och regelvidriga metoder sanktioneras av chefer!
Länkar: