Mänskligt att avkriminalisera personligt narkotikabruk

Legaliseringsrörelsen jämställs ofta med terrorism eller hemliga sällskap som utgörs av hippies, maffian och holländare. Men varför skulle knarksäljande brottssyndikat vilja legalisera knarkmarknaden? Det är helt enkelt frågan om enkel Bushretorik som nykterismen och kd-isarna sprider för att smutskasta sakliga argument. Nationalekonomer, nobelpristagare och labbmästare som förespråkar pragmatisk beroendevård och narkotikapolitik är helt enkelt svårare att överrösta.

DOGMATISK Svensk narkotikapolitik fokuserar väldigt mycket på att unga inte ska testa narkotika. Sveriges låga men uppåtgående procent av unga som prövar narkotika (7% flickor & 9% pojkar) är den gyllene indikatorn som den repressiva och moraliska lagstiftningen försvaras med. Men är verkligen ungdomars tendens att pröva illegala droger en bra måttstock för narkotikapolitiken?

I Holland så är det färre ungdomar som prövar narkotika än vad det är i Frankrike och England, de två senare länderna bedriver en mer repressiv narkotikapolitik. Relationen mellan en sträng stat som straffar knarkare och hur många unga som prövar narkotika är alltså inte självklar.

Dr. Frederick Polak som arbetar med beroendeproblematik för Amsterdams kommun och som aktiv ledamot i ENCOD:


Watch CBS Videos Online

 

Utopin eller visionen för svenska knarkkrigare är ett samhälle fritt från narkotika. Med samma orealistiska tankesätt räds dessa antiknarkare de starka krafter som vill legalisera knark och drogkonsumtion.

 

I Sverige är legalisering likställt med opiumhålor och uppmuntran av knarkande. Det är ungefär som att sprututbyte kan leda till mer knarkande – INTE. En studie från University of Washington visar att avkriminalisering faktiskt inte måste leda till ökad konsumtion och att repressiv narkotikalagstiftning inte kan motverka billigare knark och fler konsumenter. För tio år sedan avkriminaliserade Portugal eget bruk för att stävja landets omfattande narkotikaproblem. Användande har inte ökat, tvärtom finns det tecken på viss minskning.

Den svenska strategin som påstås förhindra tungt missbruk går alltså ut på att satsa stora resurser på minskning av antalet människor som ens provar. Pengar från staten används för att uppfostra unga, skrämma medborgare med lagstiftning och underhålla ett socialt tabu.

Den demoniserade knarkaren prioriteras ned vilket även syns i statistiken då ovanligt många av dem dör just här i Sverige. Vår till stora delar ovetenskapliga och fördömande narkomanvård måste reformeras! Pengar till denna reform skulle kunna frigöras om svenska staten och myndigheter sysslade mindre med global propagandaspridning i syfte att svartmåla narkotika.

Istället för att satsa mängder av skattkistor på icke problematiska konsumenter, brukare, borde fokus ligga på problematiskt bruk. Men då måste nog Sverige först överge den gamla devisen: All konsumtion är missbruk!

Prata mindre om ”mot narkotika” och mer om ”för missbrukares bästa”.

Länkar:
För mer knarkologi och nyspråk läs Louise: Den inre logiken

Dekriminalisering av cannabis ökar inte konsumtion

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen