The Swedish model

För den som är beroende av eller ibland använder illegala droger är Sverige ett hårt land att leva i. Här överröstar fördomsfulla myter om knarket internationell forskning inom biomedicin som talar för cannabis samt sociala studier som förespråkar en mer human beroendevård med fokus på skadereduktion. För vem straffar en alkoholist?

Att kritisera etablissemanget eller förespråka reform av rådande narkotikapolitik medför vissa risker. Svenska Brukarföreningen startade 2002. Sammanslutningen av missbrukare eller brukare som dem själva föredrar att kalla det var något nytt och en het krydda i den svenska narkotikadebatten. Deras rebelliska åsikter om skadereduktion, behandling med heroinsubstitut och sprututbyte retade upp maktinnehavare.

 

 

En av dem var stockholmspolitikern Birgitta Rydberg (fp) som med hot och minskade anslag raserade föreningens ekonomi. Allt detta berodde helt klart på att Svenska Brukarföreningen uttryckte obekväma åsikter och hade kontakt med den europeiska föreningen ENCOD. Ifrån en politisk makthavare kom det alltså krav på vilka Brukarföreningen inte fick länka till på deras hemsida.

Så här kan det gå i Sverige när dem som det faktiskt handlar om reser sig upp och kräver att få delta i debatten. Här ska inte knarkarna komma och försöka påverka. Det gör redan Hasselakollektivet och scientologernas Narconon och deras propaganda påverkar många. Hassela försvarar ilskt sin kassako med ungdomshem och ”beroendevård”. Narconon är emot knark och modern psykiatri i allmänhet enligt deras ”science fiction”-religion. Man kan undra varför politiker stryper anslagen till en äkta patientförening som Svenska Brukarföreningen samtidigt som dem gladeligen skickar missbrukare in i den ovetenskapliga behandlingshemsbranschen med en dyr nota för skattebetalare.

Kanske var det därför som europeiska kommissionen 2006 grundade ett forum för allmänhetens åsikter gällande unionens narkotikapolitik. Namnet är Civil Society Forum on EU Drug Policy och tanken är att samla in feedback ifrån drabbade och de ideella föreningarna. I EU-parlementet har det vid två tillfällen (December 2004 & March 2008) beslutats att föreningslivet och allmänhetens inblandning i narkotikapolitiken är viktigt.

I juni 2006 författades en policy med namnet the Green paper för att konkretisera strukturen och målen med Civil Society Forum on EU Drug Policy. Meningen är att deltagande organisationer i förlängningen  ska kunna påverka EU:s narkotikapolitik. Civil Society på svenska kan tolkas som ideella föreningar eller folkrörelser som påverkar samhället men inte är statliga. Under sommaren 2006 fick föreningar i hela europeiska unionen chansen att ge feedback på the Green paper.

Svenska föreningar som uttalade sig var bla Riksföreningen Narkotikafritt Samhälle, Svenska Narkotikapolisförening, Föräldraföreningen mot Narkotika och European Cities Against Drugs. Föreningarna som representerar Sverige har en tydlig ideologi gemensamt och det är den svenska modellen. Denna modell bygger på en utopi om ett narkotikafritt samhälle. De ogillar liberal narkotikapolitik med fokus på vård och skadereduktion som är populär i många stora länder nere på kontinenten. Bland svaren från dessa organisationer angående Civil Society Forum on EU Drug Policy finns det en hel del godbitar som är typiska för den svenska modellen.

Svenska Narkotikapolisföreningen

SNPF förordar en restriktiv narkotikapolitik och hyllar inledningsvis ”demokratins spelregler och möjligheten till kommunikation med EU-kommissionens olika direktorat.”

En öppen attityd som inte verkar gälla några rader längre ned när de skriver ”det är känt att flera grupper i EU:s medlemsländer inte delar vår uppfattning om denna politik. Vi ser en risk med att penningstarka. Drogliberala krafter lätt kan dölja sig bakom fiktiva benämningar.”

Att svartmåla aktivistföreningar med obekväma åsikter som knarkkrafter är inte så demokratiskt kan tyckas. Men vad kan man förvänta sig när avsändare är en förening med 2500 svenska narkotikapoliser, tullare och åklagare. Ganska statligt och inte så speciellt mycket civil society.

Hela svaret från SNPF

Riksföreningen Narkotikafritt Samhälle

Är i grunden positiva men oroliga för att detta forum och organiserad inhämtning av olika åsikter ska leda till en för stor fokus på vård.

Ja du läste rätt! RNS gillar inte den humana tanken om skadereduktion och vård utan förespråkar istället stark fokus på preventetion = hårda lagar och falsk vetenskap.

Hela svaret från RNS

European Cities Against Drugs

Skickade ett barnsligt och kategoriskt svar om att stämpla föreningar antingen som mot all legalisering av narkotika och det andra ”blocket” skulle då vara alla andra. För knark kan man antaga att avsändaren menar.

ECAD är något slags kommunalt projekt som ska knyta ihop knarkantagonister från EU:s olika städer. Föreningen med kontor i Stockholms Stadshus känns inte speciellt mycket civil society.

Hela svaret från ECAD

Föräldraföreningen mot narkotika

Skryter med att de är väldens äldsta (startade 1968) föräldraförening mot narkotika. Enligt dem själva säger varenda medlem NEJ till deltagande i forumet om EU:s narkotikapolicy. Det kan tyckas motsägelsefullt men FMN vill inte se att föreningar likt dem själva ska kunna påverka på europeisk nivå. FMN vill inte alls ha en gemensam europeisk narkotikapolitik med engagerade föreningar som företräder allmänheten.

Hela svaret från FMN

Föreningar som företräder Sverige i denna fråga är livrädda. En överstatlig narkotikapolitik inom EU skulle troligtvis innebära en dödsdom för den hårda svenska modellen. För att få fortsätta med sin nolltolerans stoppar de som vanligt huvudet i sanden.

Legalize it!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen