Många har hört devisen ”No victim – no crime”, eller på svenska då: Inget offer inget brott. När Wally Johnson satt hemma en kväll i sin bostad och rökte sin kvällsjoint ringde det plötsligt på dörren. Husrannsakan, en spontant beslutad sådan. För det doftar ljuvligt i trappuppgången när polisen besöker hans trappuppgång i ett annat ärende.
Wally, som aldrig har straffats för sitt bruk tidigare vägrar att ta strafföreläggandet. För han känner sej inte kriminell, tycker inte att det ska vara brottsligt att bruka cannabis. Han vill ha en rättegång.
Tanken är god, för ju fler som inte tar strafföreläggandet utan tar frågan till domstol, ju fler som kommer till tals i rätten, ju mer kostar det samhället att jaga i övrigt laglydiga brukare. Och desto högre hörs våra röster.
Jag hade inte en susning om att det skett förstås, för jag känner inte Wally, även om jag hört hans namn på sociala medier. Jag känner egentligen inte en käft här i Malmö, men vill gärna träffa andra aktivister och tar tillfället i akt, jag beslutar mej för att ta reda på mer om denne Wally. Jag har varit borta från aktivismen i drygt tio år, och vet inte alls hur långt rörelsen har kommit eller vilka som egentligen för den framåt. Men så mycket har jag fattat, att Wally inte är rädd. Inte rädd för att föra vår talan, ta intervjuerna med media, debatterna med läkare och med moralisterna. Han var länge en av företrädarna för den grupp på Facebook som går under namnet AKC Avkriminalisera cannabis.
Ett par kvällar före rättegången glider jag förbi ett av hans favoritställen, baren Beer Ditch, där han kör stand ups en gång i månaden med inbjudna gäster. Tänker reka lite, bilda mej en uppfattning om vem han är och hurdan energi han har. Ger mej inte till känna, även om han vet att jag kommer att skriva om hans rättegång är det här inte rätt plats och rätt tid att inleda ett samtal. Killen verkar öppen och okomplicerad, presenterar de medverkande, drar lite egna standups mellan akterna. Av klippen jag sett på hans youtubekanal har jag också fått intrycket av att han snarare är en helt vanlig person och långt ifrån någon gängkriminell. Det ska tydligen finnas gott om såna här i Malmö, det pågår en jakt på gängen, Rimfrost kallas polisens aktion. De har gått med hund i många trappuppgångar den här vintern och våren, så även i huset där jag bor. Det bor inte en enda gängkriminell i mitt hus, men kanske gör det det där Wally bor. Jag glider diskret ut efter föreställningen, drar hem och kollar lite fler klipp på nätet. Läser några tidningsartiklar och filar på frågor jag vill ställa när jag träffar honom på rättegången.
På rättegångsdagen är jag först på plats, även om jag ser en kille cirkulera i närheten, han har skaffat en mugg kaffe och sätter sej på en bänk nära där jag sitter. Funderar på att fråga om han är ute i samma ärende som jag men tänker att jag får ta och lugna ner mej, hela världen är inte cannabisaktivister, även om jag skulle vilja det. När Wally och hans entourage kommer vinkar de till varandra. Killen på bänken bredvid visar sej vara Jens Waldmann, en annan av nutidens aktivister, vi hälsar runt, fler anländer. Stämningen är lättsam, vi vet redan hur rättegången kommer att sluta. Att röka en joint är ett bötesbrott, även om fängelse finns i straffskalan är det ovanligt med fängelsestraff för bruk. Företaget Lets Hemp (Sponsor) har meddelat att de sponsrar Wally genom att betala hans böter.
Det enda syftet med att ha med fängelse är att ge poliser fler verktyg att skrämma cannabisanvändare och andra som brukar droger. Bruket kriminaliserades i 1989 och lagen skärptes 1993, så att det blev möjligt att göra husrannsakan i människors kroppar. Och det görs på ett orimligt sätt som straffar cannabisanvändare hårdare än personer som väljer andra droger. Vi som samlats är totalt eniga i åsikten att om det inte finns ett offer är det inget brott.
Jag tänker tillbaka på min ungdom medan vi väntar, hur jag upptäckte cannabis och hur vi körde tjugo mil fem personer i en gammal Volvo, till närmaste storstad, för att försöka köpa lite cannabis. Det var en ständig jakt på röka, upptog tankarna hela tiden. När jag senare bodde i Christiania för runt 40 år sen var plötsligt inte längre tankarna hela tiden inriktade på att röka på. Det som är tillåtet är helt enkelt mindre lockande än det förbjudna när man är ung och testar gränser. Istället blev jag mer engagerad i rätten att välja drog och skillnaderna mellan olika droger. Jag fick lära mej av äldre christianiter att välja bort droger som tar över ens liv. Nåväl. Det är dags att gå in i rättssalen.
Själva rättegången tar mindre än tio minuter.
Wally får förklara att han inte anser att han begått ett brott. Han menar att man ska avkriminalisera och visar texten på sin t-shirt: ”Avkriminalisera cannabis” står det, med loggan från gruppen på Facebook. Åklagaren visar bilder på strax över ett gram cannabis, och en burk som innehåller drygt 15 gram stammar. Domaren har inga övriga frågor, utan förklarar att dom faller om en vecka.
Därefter reser vi oss och tågar ut. Wally tar ett kort eftersnack i foajen och sen beger sej vi som kan till ett afterparty på Beer Ditch.
Jag får skjuts av Jens Waldmann, han stred för rätten att odla för eget medicinskt bruk 2014 och dömdes till villkorlig dom och samhällstjänst. Jens har kommit ner till Malmö för att vara support vid rättegången. I bilen pratar vi lite hit och dit om honom, om Wally och om aktivism.
Lagen fokuserar helt på unga brukare och på kriminella gäng, men vi som slår oss ner runt bordet inne på Beer Ditch är alla någonstans i medelåldern eller äldre. Det är långt fler vuxna som brukar cannabis än ungdomar som är med i kriminella gäng. Vi är en stor grupp människor som inte har kunnat komma till tals på grund av den moralism som rått i frågan i decennier. Vi riskerar att förlora arbete och körkort samtidigt som vi är ansvarstagande brukare. Det är på tiden att lagstiftningen anpassas efter den stora massan vuxna välfungerande medborgare som hellre röker en joint än dricker efter jobbet. De flesta av oss brukare handlar inte heller från ungdomarna i gängen, utan av andra helt vanliga personer som oss själva. Vi skulle föredra att handla över disk, eller att odla för eget bruk. Vi skadar ingen, därför ska vi inte straffas.
Wallys lilla hund Peanut är med på efterträffen, hon charmar alla. Han delar ut goodie bags, alla kramar alla och vi skingras åt olika håll. Domen kommer på torsdag.
.Christianiten
Bra och intressant artikel.